bisseeee

Har haft en av mina små skrivar torkar som uppstår ibland, men nu kände jag att det åter var dags att damma av denhär sidan en gång till.

 

Sedan sist har hösten slagit till på allvar och jag väntar ivirgt på att snön ska börja falla till marken.

För övrigt så har jag lunch och funderar på att gå ner till ok och hämta ut ett paket som kommit till mig.

Dock har jag ingen aning om vad det kan vara, så spänningen är på topp.

 

Ikväll väntas fredagsmys, oj vad jag längtar!

 

 

I lördags landade mitt plan i Umeå, där jag fick reda på att min resväska var kvar på Bromma. Efter att ha fyllt i papper och vi kommit överens om att de skulle köra ut min väska med taxi senare på kvällen, så var det bara att kasta sig in i bilen och börna mot Burträsk.

 

Vi hade match mot Spöland/ Vännäs, vi förlorade med 5-3, jäkla skit match, jag började på bänken och fick hoppa in mot slutet, lyckades peta in en boll så lite skönt i hjärtat kändes det, men som jag säkert nämnt tdigare, så hatar jag att förlora! 

Men bara bita ihop och gå vidare.

 

Efter matchen blev det att stressa hem för att fixa sig till kvällen, då det blev förfest med ett gäng sköna i Umeå och sedan vidare på krogen! Ett riktigt bra slut på en helt hektisk dag!

Min mini semester i stora staden var helt underbar. Blev en del shopping, dräffade Bella och Danne som jag inte sett på 100 år, åt middag på en restaurang med världens kötträtter, träffade min älskade moster och min kära vän Ellen och försökte även köra ett seriöst gympass! ( vilket dock gick mindre bra, men äh fick träningsvärk ändå så det räckte gott och väl ;) )

 

Men det absolut bästa av allt det var att få se Coldplay live. Vilken känsla, det var magiskt, långt över mina förväntningar. Om jag ska vara ärlig så har jag inte lyssnat så mycket på Coldplay innan, visst jag kände igen vissa låtar på radion och så men jag är inget super fan. Men stämningen på Stadion gjorde allt så mycket närmare och så mer äkta att jag fick rysningar i hela kroppen. Bäst av allt var när de spelade Paradise och det duggade lite regn, alldeles sådär lagom så det blev en riktig känsla över alltihop. Ärligt så var inte mina ögon torra då, och det var inte regndroppar som gjorde de blöta.

 

Det var så himla fint på nått sätt, jag fick som ett pirr i kroppen. Och nu har jag bestämt mig att framöver ska jag gå mer på konserter bara för att det är en sån grym känsla, en känsla av liv och vilken energi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär såg min karriär i målvaktskläder ut!

Träningen igår blev inställd för det regande så kompiöst mycket. Och tur för min del, min förkylning hade definitvit inte blivit bättre. Jag tycker den borde ge med sig snart, men icket. Rösten den är snart åter till det normala, måste bara värma upp den på morgonen så går det rätt bra resten av dagen.

 

Idag ska jag nog ta och baka något av de blåbär som jag plockade i helgen, kanske blåbärspaj! =)

Sen måste jag packa tills i morgon för då väntar huvudstaden! 

Första dagen på denna veckas semester stratade med en heldag i umeå med Elin. Vi shoppade så korten glödde där ett tag. Det spöregnade hela dagen, men på ett sätt var det rätt skönt, då fick vi gå nästan helt själva inne på affärerna. Jag kom hem med nya höst skor, nya jeans, 4 nya tröjor och lite smink.

 

Nu ser jag fram emot lite shopping i sthlm oxå så är denna vecka fullbordad på det planet! =)

 

 

Efter matchen åkte jag hem till kära Frbäcken, käkade lite morötter ur mammas olding, hängde lite med Dagny som kurrade oavbrutet och chillade på bryggan och lyssnade till ljudet av naturen en stund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I morse vaknade jag och min röst lät fortfarande som en hes gås. Drack massor med te till frukost men det hjälpte inte. Jag gillade läget med min skrangliga röst ( som definitivt inte lät bättre på morgon efter att man inte har prata på ett tag) och begav mig till samling i Burträsk. 

 

Vi hade match mot A-torp, på en plan i skeå som jag inte trodde fanns. Trots att jag inte var riktigt hundra, så hade jag skrämt bort realisten i mig själv och tjurskallen hade kommit fram. Jag skulle prova spela idag!

 

Det gick bra kanske första 20min men sen kände jag att orken började tryta, så var beredd på att säga att jag ville byta i halvtid. Men då får Maria ( vår målvakt) rött kort och vi behöver ställa en spelare i mål. Jag blev offret!

Men det började kanon, gick in och räddade straffen! Jävlar vad nöjd jag blev då! Sen resten av matchen kände jag mig rätt malplacerad men det var mindre ansträngande än att spela ute i alla fall. Det slutade med vinst 6-1 för våran del. Trots att det gick hyffsat bra i målet, så säger jag såhär - Första och sista gången jag står i mål, det var idag!

 

Måste jag nämna att min röst inte blev vackrade när jag skulle skrika, den gick liksom upp i fallsett och rosslade till. Trodde att det skulle bli bättre efteråt, men nja jag låter lika jävlig än =P

 

 

 

 

 

 

Sofia, Anton, Philip och Niklas var här i lördags afton och vi styrde ihop lite kycklingsallad till middag!

Göttans, sen såg vi film - The diktator, haha ja va ska man säga. En riktigt ful och oseriös film, så jag lovar er att ni kommer att skratta om ni bestämmer er för att se den.

Mina skratt lät dock som små fniss, då min röst hade valt att ge vika. Jag lät som en hes gås hela kvällen och jag inte förstå vad jag ska ha gjort för att få det. 

 

 

I fredags så blev det pizza med grabbarna! Efter det begav vi oss till flarken för att hänga hos Erik ett tag!

 

Sov alldeles för få timmar, på lördag morgon klockan 6 ringde väckarklockan. Jag skjutsade Kevin och Ina till flyget. Begav mig hemmåt igen och fick kämpa för att hålla ögonen öppna. Men med lite red bull gick det hela vägen hem.

 

Missade matchen i lördags :( Min förkylning hade valt att gnaga sig fast och trots att jag så oerhört gärna ville spela så kändes det inte rättvist varken mot laget eller mot mig själv, att ljuga och säga ja jag kan prova när jag kände att det skulle verkligen inte gå. Så realisten i mig tog över och sa att - du kan inte spela.

Det blev vinst med 2-0, kanoners!!

 

Så efter jag skjutsat Kevin och Ina till flyget åkte jag till Bua och plockade lite blåbär med Madde och goaste Linn. Det blev massa plockande och ätande av blåbär. Dock så kom jag rätt snabbt fram till att blocka blåbär med plockare är inget för den lite mer hårdhänta. Jag ryckte med mig hela riset de flesta av gångerna. Men det var riktigt ro givande ändå. Vi fikade oxå med pappa och Hanse i skogen, riktigt mysigt. Sedan gav jag mig hemmåt, glad i hågen, jag hade nästan fått ihop en hel tio litershink.

 

 

 

Sådär ja, då har jag lyckats diska bort en hel veckas disk ( ja jag vet äckligt men jag har inte orkat göra det tidigare i veckan). Betalat av alla räkningar och insett att de blir goe shopping i huvudstaden. Har just tryckt i mig en muffins i väntan på att folket från Umeå ska höra av sig så blir det förhoppningsvis pizza sen! =)

 

 

Längtar efter dessa, mina finaste! =) <3

Äntligen fredag! Längtar efter en riktigt välbehövlig helg och hoppas på att jag ska kunna bli frisk någon gång.

Nästa vecka väntas en veckas semester, tjohoo vad jag ska njuta! =)

 

Vi alla har fått lära oss att man ska vara snäll mot andra människor, man ska inte mobbas, inte slåss och inte vara medvetet elak.

 

När jag var liten förklarade mamma för mig att det inte alltid är så lätt att säga ifrån när man tycker att någon gör något fel. Tillexempel om det var några äldre killar som var taskiga och mobbade någon, då är det inte så enkelt för en lite tjej att säga till de där killarna att det de håller på med är fel.

 

Men hon förklarade för mig att man alltid har ett val. Stannar man kvar och ser på mobbningen (även fast man tycker att det är fel) så anses man som delaktig i alla fall. Men väljer man att gå därifrån så markerar man att detta är inget som jag tolererar eller tycker är okej.

En sådan enkel sak, står för så mycket mer än ord och det visar på att man är starkare än de osäkra som väljer att stå kvar på sidan och titta på.

 

Idag kan jag tolka detta på en högre nivå än mobbning på skolgården, detta gäller hela livet. Vi har alltid val att göra, det handlar bara om man är tillräckligt modig och stark till att göra de val som känns rätt mig mig och inte göra mina val utifrån vad alla andra tycker.

 

Du har valt att stå kvar, för feg för att säga ifrån, för osäker att markera att detta är inte rätt.

 

Men jag är starkare än så, jag vänder mig om och går. Livrädd för att du ska hugga mig i ryggen ännu en gång. Men jag går därifrån med huvudet högt och med visheten om att det inte är jag som drar det kortaste strået.

Med vetskapen om att jag kan vara ärlig mot mig själv, och på så sätt ha modet att vara ärlig mot andra. Jag gör mitt val, vi alla gör våra val och det är alla medvetna val. Oavsett vilka lögner man försöker dra för att få dessa val att låta bättre för både andra och en själv så präglas våra liv alltid av våra val.

 

Så jag hoppas att ni där ute gör val med hjärtat, för dessa val är de medvetna val som skänker lycka och glädje på riktigt.

Gör inte era val grundade på hur andra gör eller vad andra tycker.

 

Vi alla ska leva våra liv och det är vi själva som har möjligheten och färgerna till att skapa det. Så hur gör du? Står du kvar och håller med i tysthet eller samlar du mod till dig och visar att detta är inte rätt!

 

Ja som sagt, valet är ditt. Oavsett om det är med hjärtat och modet eller om det är med rädslan och osäkerheten, så kommer alla att se det som ditt val, ingen annans!

 

 

Jobbade idag, dock var det rätt så jobbigt med febern som låg och lurade hela tiden. Men jag lyckades kämpa mig igenom dagen och kvällen blir att spendera som den förra, i soffan!

 

Blev ingen träning för mig ikväll heller. Den där rackarns febern har letat sig tillbaka till min kropp. Har legat och sovit från 4 till nu och det börjar kännas en aning bättre. Nu ska jag ta och värma lite mer bullar, som för övrigt får bli min middag ikväll. Orkar verkligen inte göra någonting. Hatar att ha feber, jag blir så orkeslös och det värker i varenda muskel i kroppen!

 

Ne nu ska jag återgå till soffläge och varva huttrandet med panik svettandet en stund till.

Tror jag ska försöka med whiskey igen, det fungerade förra gången så varför inte!