bisseeee

I morse vaknade jag och min röst lät fortfarande som en hes gås. Drack massor med te till frukost men det hjälpte inte. Jag gillade läget med min skrangliga röst ( som definitivt inte lät bättre på morgon efter att man inte har prata på ett tag) och begav mig till samling i Burträsk. 

 

Vi hade match mot A-torp, på en plan i skeå som jag inte trodde fanns. Trots att jag inte var riktigt hundra, så hade jag skrämt bort realisten i mig själv och tjurskallen hade kommit fram. Jag skulle prova spela idag!

 

Det gick bra kanske första 20min men sen kände jag att orken började tryta, så var beredd på att säga att jag ville byta i halvtid. Men då får Maria ( vår målvakt) rött kort och vi behöver ställa en spelare i mål. Jag blev offret!

Men det började kanon, gick in och räddade straffen! Jävlar vad nöjd jag blev då! Sen resten av matchen kände jag mig rätt malplacerad men det var mindre ansträngande än att spela ute i alla fall. Det slutade med vinst 6-1 för våran del. Trots att det gick hyffsat bra i målet, så säger jag såhär - Första och sista gången jag står i mål, det var idag!

 

Måste jag nämna att min röst inte blev vackrade när jag skulle skrika, den gick liksom upp i fallsett och rosslade till. Trodde att det skulle bli bättre efteråt, men nja jag låter lika jävlig än =P